emma

igår såg jag en jättefin, fransk dokumentär om svart musik och dess utveckling. malcom x, sam cooke och nina simone var med bla. och jag blev såklart jätteintresserad. den började med att martin luther king höll sitt kända tal från -68 och sen så fick man se korta klipp med musik och politiska händelser ex demostrationer i den (då) rasistiska södern. grandmaster flash var givetvis med, med sin the message. den låten alltså.
har aldrig fattat grejen med otis redding förrens igår. helt fantastiskt. så svängigt! kan nästan säga att jag skulle föredra honom före mr. brown. shit, det verkar som om jag är värsta soul/funk-kickan eh.
men jag önskar att jag kunde vara med under 60 och 70talet. i studio 54. drömscenario. typ.

 

sen övertalade min syster mig att vi skulle se på en dansfilm som hon fått av någon. turn it on tror jag att den hette. hahahah, förfärligt dåliga skådespelare, huvudrollen spelades av en tjej som envisades med att le HELA TIDEN och vara tragiskt fult sminkad. men vi blev ganska glada när vi såg hennes motspelare, kenny wormald, eh, han är väldigt sjukt underbart snygg. hade ingen anning om att han var klassiskt skolad också, hade bara sett hiphop och dyl på youtube innan. gud.
det är inte bra för oss att se på sånna filmer, vi blir bara deppiga.


Alabama's gotten me so upset
Tennessee made me lose my rest
And everybody knows about Mississippi goddam!