emma

"varför har och kommer alltid metal avfärdas eller ses ned på? för att den tar upp saker som vi vill ignorera eller förneka. därför kommer den alltid vara en outsiderkultur och aldrig riktigt accepteras i vårat samhälle."

efter att jag ägnat större delen av kvällen med attt titta på ena sex and the city-avsnittet efter det andra så hamnade jag framför en dokumentär om metal. metal och dess relation till satanismen och dess relation med brottslighet och självmord. det var jätteintressant.

en sak som jag verkligen kan störa mig på(som också är väldigt typiskt mig...) är när personer säger sig vara något bara för IMAGE eller STATUS. aaaa, finns inget värre typ. det kan vara små struntgrejor som emofjortisar använder palestinasjalar men när man frågar vad de egentligen tycker om Hamas fattar de ingenting "jag använder den för att den är snygg" ah, det får mig att vilja styrpa dem små stackarna! i metalkulturen är satanismen något man undvikligen kommer in på. det finns hur många band som helst som spelar på att vara mest kontroversiella och ha flest upponervända kors på sina skinnjackor. men där finns samma problem. vi vill bara provocera, jag diggar kristendomen, kommenterade någon i dokumentären. black metalbandet venom är ett typiskt exempel. skapade nästan kaos under 80talet med deras galna videos och texter. men under ytan, vad betydde det för dem? det jag undrar är hur man kan göra något sådant, döpa en platta till War with Satan och sedan inte bry sig mer. jag kanske inte skall ge mig in på detta men jag kan inte låta bli, om jag vore satanist(haha) så hade jag varit sjukt pissed off på alla fakeband som gjort succé på deras fakeimage med deras faketexter och fakeilska.
en skön sak med programmet var när de visade ett inslag med alice cooper där han berättade att han älskade att besöka danmark och norge just för deras galna metaltidningar.... "it's just so spinal tap!!"

dokumentärens grundare åkte vidare till bergen, norge(som tydligen anses som black metals mecka ungefär) för att träffa en präst vars kyrka han arbetade i, hade brunnit ner några år tidigare för att riktiga satanister hade tänt på den. sånt är läskigt. fast jag kan inte hjälpa att tycka det är sjukt intressant också. hur man kan gå så långt, hur man kan förakta kristendomen så mycket, något som jag(ok, dumt exempel men en vanlig svenne) inte märker av så mycket i vardagen..
väl uppe i bergen pratade de med en snubbe som kallade sig för gaahl och hans syn på satanism. allt han ville ha var att ha, äga och leva i frihet. frihet på den vägen att att all kristendom i världen skulle utrotas. jag läste senare att han hade hotat en 41åring med att dricka hans blod och sedan slagit honom i huvudet.

en annan intressant grej typiskt för denna brutala genre är deras skivomslag, some call it art others demand parental advisory liksom. har dock svårt att se det konstnärliga med ett gäng animerade skelett som sitter och käkar en människa. amerikanska bandet cannibal corpse kanske ni känner till. (ö)kända för just deras omslag. något blev förbjudet att säljas i nya zeeland, annat blev censurerat i australien (är de extra känsliga i oceanien??) och frågan är liksom om det är so much art left då?
"åk till vatikanen och titta på konsten där om du tycker cannibal corpse är extrema, se macbeth om du klagar på mängen blod i alice coopers bannlysta show..."

något som jag vill kalla för slutsats som de flesta banden har gemensamt(hoppas jag) varesig det är slayer, enslaved, eller slipknot och hur hemska deras texter än är, så vill de nå ut, precis som vilka andra artister som helst, med sin musik och påverka. de vill visa för människor runtom i världen att de är inte är ensamma. det finns ju en slags gemenskap därmed, men om man verkligen är tvungen till att döpa en låt till suicide solution är en annan sak....