ctrl X
den mest skrattretande trenden:
du skrattar bakom ryggen på de svartklädda människorna med nitar runt halsen. shit, hur ser dem ut egentligen? tycker dem verkligen att det är snyggt? bryr dem sig inte vad alla tycker? vill dem ha stryk eller?
ett år senare. du är fortfarande ung men trött på livet, köper schackrutigt skärp och en palestinasjal, precis som dina kompisar, det är ju ascoolt. allt för att visa världen hur hård och synd det är om dig. du skriker på dina föräldrar. ingen fattar. ingen utom typ tokio hotel och my chemical romance och du drömmer om att gifta dig med gerard way. du färgar håret svart och du och dina orginella vänner hänger i göteborg, DIN stad, och fotar varndra medan ni håller för era aniskten fast bilderna redigerar ni ändå i typ en timma sen.
du hatar dig själv. du hatar ditt liv.
alla är/har varit/kommer vara där. tonårskris och för just dig är det skitjobbigt!! ingen yssnar på dig. ingen fattar. ingen sympati. det är ju synd om dig på riktigt.
några år senare har du sålt dina dr. martens och slutat använda dina svarta känningar med rosa hello kitty på. din nya hobby är att fotografera och du vill vara mijöpartist och demostrera och dricka te på da matteo eller le pain francais i stan. du har förträngt dina yngre tonår och försöker motbevisa alla att du minsann alltid varit mogen men att du haft det sjukt jobbigt. du har tröttnat på att vara riot girl så du går tillbaka till din tidiga livsstil och allt blir som vanligt.
synen på människor, på livet. dina väderingar.
fast shit va synd det var om dig egentligen, tänker du innan du somnar.
du skrattar bakom ryggen på de svartklädda människorna med nitar runt halsen. shit, hur ser dem ut egentligen? tycker dem verkligen att det är snyggt? bryr dem sig inte vad alla tycker? vill dem ha stryk eller?
ett år senare. du är fortfarande ung men trött på livet, köper schackrutigt skärp och en palestinasjal, precis som dina kompisar, det är ju ascoolt. allt för att visa världen hur hård och synd det är om dig. du skriker på dina föräldrar. ingen fattar. ingen utom typ tokio hotel och my chemical romance och du drömmer om att gifta dig med gerard way. du färgar håret svart och du och dina orginella vänner hänger i göteborg, DIN stad, och fotar varndra medan ni håller för era aniskten fast bilderna redigerar ni ändå i typ en timma sen.
du hatar dig själv. du hatar ditt liv.
alla är/har varit/kommer vara där. tonårskris och för just dig är det skitjobbigt!! ingen yssnar på dig. ingen fattar. ingen sympati. det är ju synd om dig på riktigt.
några år senare har du sålt dina dr. martens och slutat använda dina svarta känningar med rosa hello kitty på. din nya hobby är att fotografera och du vill vara mijöpartist och demostrera och dricka te på da matteo eller le pain francais i stan. du har förträngt dina yngre tonår och försöker motbevisa alla att du minsann alltid varit mogen men att du haft det sjukt jobbigt. du har tröttnat på att vara riot girl så du går tillbaka till din tidiga livsstil och allt blir som vanligt.
synen på människor, på livet. dina väderingar.
fast shit va synd det var om dig egentligen, tänker du innan du somnar.
Kommentarer
Trackback
